Jennifer

Jag grät som fan när han spelade den här på Hultsfred... Bara så att ni vet =)

Jag är hemma hos honom. Det är tisdag. Jag försöker plugga psykologi. Jag har skitont i halsen. Jag dricker vin. Surfar runt lite, kollar in folk jag hört talas om på Facebook. Jag är ingen elak och ond människa som andra jag känner. Men jag förstår plötsligt vad de snackar om när jag läser "människor-jag-hört-talas-om"s bloggar. Jag får en sjuk lust att kommentera en massa elakheter och riktigt spydiga saker. Sånt som inte är okej. Människor som mår skit, och jag sitter och ler och tänker dumheter. Undrar om det är hans inflytande, vinets eller att det är människor som jag faktiskt, nån gång, helt i onödan (annars är det han som är ett dumhuvud) känt svarsjuka på. Jag känner ömhet, respekt och delar de flesta känslor med mina nära vänner. Hade det varit någon av deras bloggar hade det inte varit ett dugg kul, även om de inte är några som skulle blogga om sina djupaste hemligheter och mörkaste tankar på nätet. Men det är något med människor jag vill "stå över" och deras misserablilitet. Jag gillar det, att de är så olyckliga och att jag har det de vill ha. Det får mig att känna mig mer okej. Så ska det inte vara. Jag är inte okej.