Jennifer

Jahapp. Kommit hem från jobbet nu. Gick dit imorse klockan halv sju i mörkret och regnet. Fy tusan, säger jag bara. Till råga på allt så fanns jag inte ens på schemat när jag kom dit. Antingen har jag och chefen missuppfattat varandra eller så har hon glömt att jag skulle jobba och ringt in en annan vikarie också. I alla fall så jobbade jag till 13, de var bara tre på en avdelning och man ska helst vara fyra. Hoppas bara jag får pröjs för de här timmarna. Annars blir jag arg. Hade ju kunnat gå hem igen då, klockan tio i sju men... När jag ändå tagit mig upp och ut så kunde jag lika gärna jobba. Kollade schemat i alla fall och imorgon står jag med där!

Man tänker en del på mitt jobb. Jag funderar mest på hur det ska bli när jag blir gammal. Antagligen finns det väl inte ens kommunala äldreboenden då, utan bara privata, om det finns någon överhuvudtaget som kan tänka sig att ta hand om äldre då. Om inte lönerna går upp och arbetet omvärderas hos folket så finns det väl inte det. Tyvärr. Men OM det finns boenden så lär det ju vara jävligt mycket mer krävande av de som jobbar än det är idag. Vi är fyra som jobbar med fjorton boende idag. Och det är stressigt. Ändå kräver inte de boende speciellt mycket, tycker jag. De ska bli omskötta (tvättade och påklädda) till frukost. Jag kan tänka mig att när jag blir gammal är det inte bara det som gäller. Då ska man bli sminkad också. Om femtonårngar inte kan visa sig ute bland folk utan smink nu, varför skulle det ändra sig tills dess?
Och den generationen som jag tar hand om idag är vana att duscha mer sällan än varanan vecka. Jag vill helst duscha varje dag... Fjorton duschningar om dagen vs fjorton duschningar i veckan. Stor skillnad. Vi kommer kräva dator med internet på till våra rum. Vi kommer kräva varsin TV (det finns redan de som har det såklart). Vi kommer nog vara sjukt rastlösa och jobbiga av den anledningen.

Nej, jag hade inte velat vara den som ska ta hand om min generation...