Massa struntprat som jag tror att jag skulle skratta åt om jag hatade mig...
God kväll. Har egentligen inget viktigt att dela med mig av. Har bara småläst bloggar både ikväll och idag på dagen så jag känner mig lite... bloggig.
Idag var jag hos Fredriks syrra och "hjälpte till" att ta hand om smått gnälliga bebisar. Theo har börjat bete sig som en sprattelgubbe med vassa naglar. Hoppas jag inte har djupa rivsår i aniktet. Fick också hans syrra att hålla med Mig i en fråga om Fredrik. Det känns ju bra. =)
Annars rullar livet på som alltid. Det är katter som ska ha mat och uppmärksamhet, plugg som stressar, jobb som jag både vill ha mer och mindre av samtidigt, Fredriks och mina humörsvängningar, vänner som är både nära och långt borta på samma gång och en del som förvånar mig och får mig att ifrågasätta dem... Livet går sin stilla och panikartade gång, med andra ord.
Hm. Det går inte sådär superbra just nu. Men å andra sidan kunde det varit hundra gånger värre. Visserligen känner jag mig osäker på mycket just nu. Allt från vänner, skolan och lite osäker på Fredrik är jag allt. Men å andra sidan kunde jag vara helt utan vänner, familj och andra som tycker om mig. Jag hade kunnat vara totalarbetslös med räkningar att betala, jag hade kunnat få IG på allt jag gör i skolan. Well, it can get worse... Men jag är väl bortskämd antar jag, som tyvärr tagit alla de sakerna förgivet. Jag är ledsen att jag typ... Inte glömt men... Kanske... Prioriterat annat än mina vänner. Ärligt ledsen. Det känns inte helt okej. Jag kan bara försöka bli bättre. Ska till exempel baka kakor till Marco nästa vecka och kila över till hans jobb med dem. Ganska snällt tycker jag. Men vill träffa Johan också snart. Vi har en del att snacka om. Sebbe har ganska nyligen fått en big update, så han får klara sig en stund. Well well. Få nämnda, många glömda, det är ju många fler jag känner att jag borde spenderat mer tid med. Även familjen och mina två "pappor". Peter ville gärna att jag skulle komma över på middag och det vore jättetrevligt, verkligen, men jag vill ta mig tiden att träffa min pappa också, först. Det känns som om jag faktiskt inte borde ha så svårt med det, jag pluggar ju, jag borde ha tiden. Men det blir inte av. Det är långt att åka, bensinen dyr, inte lika enkelt att plugga på bussar som hemma och det tar ju faktiskt ett par timmar att åka kommunalt. Jaja. Det blir av så småningom.
Nej, ni. Dags att återgå till ordingen. Loke (en av katterna) är skitsur över att varken jag eller Fredrik gosar med honom så jag ska göra mitt bästa för att skapa lite gott humör på honom.
Idag var jag hos Fredriks syrra och "hjälpte till" att ta hand om smått gnälliga bebisar. Theo har börjat bete sig som en sprattelgubbe med vassa naglar. Hoppas jag inte har djupa rivsår i aniktet. Fick också hans syrra att hålla med Mig i en fråga om Fredrik. Det känns ju bra. =)
Annars rullar livet på som alltid. Det är katter som ska ha mat och uppmärksamhet, plugg som stressar, jobb som jag både vill ha mer och mindre av samtidigt, Fredriks och mina humörsvängningar, vänner som är både nära och långt borta på samma gång och en del som förvånar mig och får mig att ifrågasätta dem... Livet går sin stilla och panikartade gång, med andra ord.
Hm. Det går inte sådär superbra just nu. Men å andra sidan kunde det varit hundra gånger värre. Visserligen känner jag mig osäker på mycket just nu. Allt från vänner, skolan och lite osäker på Fredrik är jag allt. Men å andra sidan kunde jag vara helt utan vänner, familj och andra som tycker om mig. Jag hade kunnat vara totalarbetslös med räkningar att betala, jag hade kunnat få IG på allt jag gör i skolan. Well, it can get worse... Men jag är väl bortskämd antar jag, som tyvärr tagit alla de sakerna förgivet. Jag är ledsen att jag typ... Inte glömt men... Kanske... Prioriterat annat än mina vänner. Ärligt ledsen. Det känns inte helt okej. Jag kan bara försöka bli bättre. Ska till exempel baka kakor till Marco nästa vecka och kila över till hans jobb med dem. Ganska snällt tycker jag. Men vill träffa Johan också snart. Vi har en del att snacka om. Sebbe har ganska nyligen fått en big update, så han får klara sig en stund. Well well. Få nämnda, många glömda, det är ju många fler jag känner att jag borde spenderat mer tid med. Även familjen och mina två "pappor". Peter ville gärna att jag skulle komma över på middag och det vore jättetrevligt, verkligen, men jag vill ta mig tiden att träffa min pappa också, först. Det känns som om jag faktiskt inte borde ha så svårt med det, jag pluggar ju, jag borde ha tiden. Men det blir inte av. Det är långt att åka, bensinen dyr, inte lika enkelt att plugga på bussar som hemma och det tar ju faktiskt ett par timmar att åka kommunalt. Jaja. Det blir av så småningom.
Nej, ni. Dags att återgå till ordingen. Loke (en av katterna) är skitsur över att varken jag eller Fredrik gosar med honom så jag ska göra mitt bästa för att skapa lite gott humör på honom.
Well, Thank you Stockholm, and Good night!!
Kommentarer
Postat av: Kusin Vitamin
Näe, insåg nu att jag gör likadant. Vi får styra upp det här lite hördu. :S puss o kram
Trackback