Jennifer

Jag har mönstrat. Och hur det går till på en mönstring kan man läsa sig till. Hur det känns måste man uppleva själv.

Jag fick skjuts till Näsby Slott där mönstringen hölls. Jag var där klockan kvart i åtta. I receptionen skulle man lämna sin hälsodeklaration, betyg och eventuella intyg om utbildningar eller intyg om skador. Jag hade såklart glömt alla papper och tappat bort betygen. Bra start på dagen. Jag fick fylla i en ny hälsodeklaration och lämna in till henne och samtidigt legitimera mig. Jag fick ett hänglås av henne och letade upp ett skåp att ha mina saker i och sedan gick jag in i provsalen för att skriva provet.

När provet var klart, vid ungefär nio, fick jag en mapp och gick jag upp till vänthallen. Mappen följde med hela dagen, och i den skrevs alla resultat. Mappen skulle läggas i en låda efter att man gjort ett besök, och sen fick man sätta sig i väntrummet igen. Det var så det var "nu kan gå och lägga mappen i lådan och sätta dig och vänta". Hela dagen.

Nu väntade i alla fall snack med psykologen. Jag fick vänta i en timme och fyrtiofem minuter. Jag trodde inte det var sant! Om det är något jag ska råda framtida mönstrare om så är det att ta med en bok, bärbar dvd, dator eller vad som helst. Det kan tydligen ta tid att vänta. Jag pratade med psykologen, och personligen tycker jag inte det var nervöst men jag hörde på snacket i väntrummet att det var nervöst.

Efter psykologens utlåtande gick jag tillbaka till väntrummet. Jag behövde inte vänta länge förrän en man ropade upp mitt och två killars namn. Vi skulle gå och äta. Vi fick lämna mapparna i receptionen i utbyte mot lunchbiljetter på en pizzeria i närheten.

När vi kom tillbaka var det bara att ta den där mappen, lägga den i lådan och vänta igen. Sedan fick jag gå till en sjuksköterska som testade min hörsel och syn och kollade så att mina fötter, knän, rygg och nacke såg bra ut. Jag fick även göra styrketestet som så många tjejer oroar sig över. Jag fick en tvåa. Kanske pinsamt, kanske inte, men hon sa i alla fall att det var bra för att vara tjej. Maskinen var som en skivstång man skulle dra från cirka trettio centimeters höjd upp till hakan. Tricket var bara att ju fortare man drog desto tyngre blev den. Och lite teknik krävs det nog. Men jag blev i alla fall godkänd.

Sedan fick jag vänta igen, innan en läkare tog emot mig. Han lyssnade på mitt hjärta och så fick jag gå och vänta igen. Sedan var det dags för att göra ett EKG-test och sedan cykla.
Man fick ett pulsband på sig under cyklingen och sedan värma upp på cykeln i fem minuter. Sedan började testet på nivå två av nio. Man skulle hålla en viss takt och motståndet blev hårdare och hårdare för varje nivå. Den nivå man stannade på blev resultatet och betyget man fick på konditionen.

Sedan var det bara att duscha och vänta en sista gång. Nu skulle jag få träffa en mönstringsförrättare. Det är den personen som skriver in ens resultat i en dator och letar fram vilka befattningar man kan bli inskriven till. Sedan är det bara att välja. Som tjej kan man välja att tacka nej om man inte vill ha någon av de tjänsterna man blir erbjuden. Som kille är det bara att välja en tjänst, även om killen jag åt lunch med också kunde tacka nej till tjänst så är det inget alla killar kan räkna med.

Sedan var dagen slut och det var bara att åka hem med sina papper som minne. Inskriven eller inte. Jag blev det inte.

God dag! Har jobbat idag. Proenerade dit och hem. Superskönt. I morse var det ju mörkt. Men. I förmiddags. Slutade 13 och skulle gå hem. Väärldens solsken. Nån plusgrad. Halsduk, vantar och mössa. Vanliga sneakers på fötterna så jag gick med solen i ögonen och halkade runt och lyssnade på musik. När jag bläddrade förbi låten "Ba Ba Ba" med Miss Li så insåg jag att snön kanske inte alltid är så hemsk (menn inte fan får du säga "vad var det jag sa", Mikis!) Kände mig till och med söt där jag gick och blev rosig om kinderna och hade världens leende på läpparna. Om det inte hade varit för att halsen spökar och låren fröst till is innanför mjukisarna så hade jag kunnat gå till Sthlm.

Ska till Johan ikväll. Tyresö-Johan, min Bäztiz. Myspys. Ska bara packa om först, duscha kan jag göra där. Måste skriva artikeln imorgon också. Har dragit ut på det i tio år men det är deadline på Måndag kväll och det vore skönt att slippa Söndags-kväll-paniken. Ska på öppet Hus på Lördag med syrran och efter det till min käre far. Gamla vänner skulle komma över, och de vill jag gärna träffa. Problemet är att jag har ingen bil, men jag vill ändå dricka öl och jag vill inte sova kvar men det går inga sena bussar hem. Typiskt dilemma. Får försöka lösa på ngt sätt. Kan nog lista ut lite. Har ju hela dan imorgon på mig. =)

Borde söka nya extrajobb också. Men får inte tummen ur rumpan. Hoppas ist på att få börja på Vardagsrumsmåleriet snart. Vi får väl se vad som händer. Kram och Puss

Det kan ju typ inte bli mer typiskt. Har haft småont i halsen ett par dar men tänkt att det ska gå över till mönstringen. Nej nej nej, varför skulle det göra det?! FAN! Och jobba om det här skulle jag också. Måste ringa både pliktverk och chefen! Helvete också...!

...som de säger i Richard Scarys Äventyrsvärld, eller vad det nu heter!

“I have missed more than 9000 shots in my career. I have lost almost 300 games. On 26 occasions I have been entrusted to take the game’s winning shot . . . and missed. And I have failed over and over and over again in my life. And that is why . . . I succeed.”

- Michael Jordan

Jahapp. Idag är det Söndag. Det toksnöar i Västerås. Ikväll är det väl här. Fy fan!

Jag har jobbat idag, tills nu. Var kort om personal, skitkul. Asstressigt och skitjobbigt. Men men. Är hos mormor nu. Ska till Moster med småkusinerna ikväll och fika. Jag, mamma, mormor =) Ska bli supertrevligt, var så länge sen man träffade dem och småknoddarna växer ju så man tror de käkar gödningsmedel!! Men fan så söta de är ändå!

Ska hem sen ikväll. Det var fan en vecka sen jag sist satt i Tv-soffan med familjen och kollade på film. Dags igen, tycker jag. Måste leta fram mina "betyg" också, ska ha med dem på Onsdag, Mönstringen... Nervöööst!!

Busshållplatsen Torpa Centrum, Vänersborg

En pappa ~35 och hans två barn, båda ~4, väntar på bussen. Barnen ställer frågor om allt och pappan svarar trött.
Barn 1: Pappa, kan man äta spindelnät?
Pappan: Ja.
Barnet: Men jag tycker inte om spindlar.
Pappan: Peta bort dem då och ät bara flugorna.

 

www.tjuvlyssnat.se

Jahapp. Kommit hem från jobbet nu. Gick dit imorse klockan halv sju i mörkret och regnet. Fy tusan, säger jag bara. Till råga på allt så fanns jag inte ens på schemat när jag kom dit. Antingen har jag och chefen missuppfattat varandra eller så har hon glömt att jag skulle jobba och ringt in en annan vikarie också. I alla fall så jobbade jag till 13, de var bara tre på en avdelning och man ska helst vara fyra. Hoppas bara jag får pröjs för de här timmarna. Annars blir jag arg. Hade ju kunnat gå hem igen då, klockan tio i sju men... När jag ändå tagit mig upp och ut så kunde jag lika gärna jobba. Kollade schemat i alla fall och imorgon står jag med där!

Man tänker en del på mitt jobb. Jag funderar mest på hur det ska bli när jag blir gammal. Antagligen finns det väl inte ens kommunala äldreboenden då, utan bara privata, om det finns någon överhuvudtaget som kan tänka sig att ta hand om äldre då. Om inte lönerna går upp och arbetet omvärderas hos folket så finns det väl inte det. Tyvärr. Men OM det finns boenden så lär det ju vara jävligt mycket mer krävande av de som jobbar än det är idag. Vi är fyra som jobbar med fjorton boende idag. Och det är stressigt. Ändå kräver inte de boende speciellt mycket, tycker jag. De ska bli omskötta (tvättade och påklädda) till frukost. Jag kan tänka mig att när jag blir gammal är det inte bara det som gäller. Då ska man bli sminkad också. Om femtonårngar inte kan visa sig ute bland folk utan smink nu, varför skulle det ändra sig tills dess?
Och den generationen som jag tar hand om idag är vana att duscha mer sällan än varanan vecka. Jag vill helst duscha varje dag... Fjorton duschningar om dagen vs fjorton duschningar i veckan. Stor skillnad. Vi kommer kräva dator med internet på till våra rum. Vi kommer kräva varsin TV (det finns redan de som har det såklart). Vi kommer nog vara sjukt rastlösa och jobbiga av den anledningen.

Nej, jag hade inte velat vara den som ska ta hand om min generation...

Ut med Malou Von Sivers och in med Rydde :D

Jag är avis på den som har en bil som inte krånglar. Jag är avis på den som vet vad den vill med sitt liv, på den som har en dröm som den strävar mot. Jag är avis på den som har självdiciplin nog att träna. Jag är avis på den som har ett jobb som den älskar. Jag är avis på den som inte bor två timmar bort från sina vänner. Jag är avis på den som inte leker kurragömma med sig själv. Jag är avis på den som vågar konfrontera sina känslor. Jag är avis på den som har råd att åka utomlands. Jag är avis på den som kan sjunga. Jag är avis på den som är positiv. Jag är avis på den som stiger upp på morgonen och inte har en hemsk andedräkt. Jag är avis på den som kan bli full men inte bakis. Jag är avis på den som inte skriver sånna här listor...

Mitt första inlägg på min Officiella blogg! Det finns en till men den är anonym, bara de bästa vet adressen till den =) Det här blir en mer seriös blogg, en blogg som till och med mamma och chefen ska kunna läsa.
Här kommer jag skriva om saker som berör mig, upprör mig, rör mitt liv överhuvudtaget. Det lär ju typ bli när jag har tråkigt och inget att göra.

I helgen ska jag jobba. 7 - 13 både Lördag och Söndag. Moster har inflyttningsfest på Lördag kväll också så den ska jag väl gå på... På Onsdag är det mönstring också. Börjar bli lite nervös. Men det är skönt att den blir av, så jag kan sätta igång och göra nånting sen. Antingen kommer jag in och får göra lumpen. Eller så kan jag börja söka nytt jobb. Är trött på att få så lite tider på mitt jobb (äldreboende). Får typ bara jobba helgförmiddagar och det är inte så himla roligt...

Men men. Ikväll är det middag också med mamma, hennes kille, hans "barn" och mina två yngsta mostrar. Blir väl trevligt. Men jag har ÅNGEST inför att jobba imorgon...

Jaja, get to know me, eller håll er uppdaterade om ni redan känner mig.